martinaemanuelsson

Hejsan hoppsan!

Jag har haft en superhelg... kommer inte ihåg vad jag gjorde i fredags... huuum, jo jag var hemma och åt middag med min familj + mer familj :D jag tyckte att det var trevligt (y) Lördags jonathan och sång i kopparbers kyrka.. lite tråkig gudstjänst tycker jag då, men den skulle tydligen vara så sa mamma.. :) men sen köppte hon pizza på American take away till oss så det var bra! för jag var döhungrig.. Söndagen kyrkan.. Men alltså, maaaah vad jag tycker om dig Jonathan! PUSS <3 Saknar dig redan :)
Iallafall så har jag kommit igång lite smått med PA och jag hoppas Sebastian Gillar början på min första saga.. för annars så blir jag ledsen, för själv tycker jag att den är bäst än sålänge.. men jag kan behöva lite insperation :D
Här är iallafall saaagans början :)

Pojken som fick se Tressa

Det var en gång en liten pojke som hette Gunnar, han var sju år och bodde hemma hos sin familj. Det var en stor familj, tillsammans var de 5 barn, far och mor. De bodde på landet och hade mycket djur, skog och åkrar där de bodde. Barnen brukade ha mycket roligt tillsammans, men Gunnar brukade ofta vara för sig själv. Han gillade att gå på upptäcktsfärder runt om i skogen och vid den stora sjön. Ibland kunde han hitta riktigt fina saker och platser, en gång hade han hittat en jättefin vas mitt i skogen som hanns mor hade fått, och den använde hon så fort hon hade blommor att stoppa i den.

Idag hade Gunnar tagit med sig matsäck ut för det skulle bli en lång upptäcktsfärd, han skulle nämligen få ta båten, helt själv. Ja, Gunnars far hade varit mycket tydlig med hur han skulle göra och han hade fått en flytväst med en visselpipa också. När han väl hade kommit ned till båten så satt han sig i och började ro ut, det gick faktiskt riktigt bra för Gunnar som aldrig hade rott helt själv förut. Efter hårt kämpande kom Gunnar fram till andra sidan, han klev ur och började gå efter sjökanten. Han fick syn på en stor sten, uppe på den kunde bli en bra plats för att äta sin matsäck. Så han slog sig ned för att äta den, men han råkade halka till lite på mossan så en bit åkte av från stenen. Oj, där under stod det något. Gunnar trodde inte sina ögon, texten liksom glittrade och såg blå ut. Han tog bort lite mer av mossan och det stod faktiskt något där. Men vad stod det? Gunnar försökte läsa vad som stod, han hade ju precis lärt sig att läsa i skolan. T….R…E….S….S…..A, TRESSA. I samma ögonblick så började hela skogen och hela sjön snurra, Gunnar blev så yr att han ramlade omkull, och där låg han och blundade ända tills han kände att allt runtomkring hade stillat sig.

Han öppnade sakta ögonen och han märkte snabbt att allt inte var som det var innan han hade ramlat omkull. Han var fortfarande på samma plats, sjön fanns där, skogen var där, och den stora stenen var kvar. Men allt runtomkring skiftade i olika blå färger, glittrade. Allt såg så magiskt ut, och när han tittade upp i träden såg han en liten människa sittandes på en gren. Det var en liten flicka och hennes ögon lyste en stark blå färg som Gunnar fäste sig i direkt. Hon hade en liten blå klänning och en blå hatt, och hennes låånga lockiga hår spretade ut åt alla håll. Hon klättrade ner från trädet och stod länge och tittade på Gunnar. Hon var det sötaste han någonsin hade sett, och han vågade sig lite närmare. Flickan kom närmare och räckte fram sin hand. Hon var nästan lite oförskämd fast kanske mer nyfiken. Inte ett dugg rädd, utan började prata på väldigt fort och mycket på något konstigt språk som Gunnar inte alls förstod. Men flickan verkade inte bry sig ett dugg för hon tog tag i Gunnar och de började gå inåt skogen.  


Godkväll!