Ointressant!

Onsdag

Onsdagar brukar vara rätt sega för slutar halv fem på dagen.. men idag visade det sig att psykologiläraren var helt sjuk... stackarn, så jag fick INTE lämna in mitt arbete som var KLART... :( men aja, ingen skada skedd, jag får helt enkelt lämna in den på måndag tillsammans med den andra uppg. som jag måste göra i helgen.. ojoj det är mycket jag ska göra i helgen, allt kommer inte hinnas med, verkligen inte! usch.
Imorgon är det sjörövare som gäller och jag har trätt pärlor i håret som jag hoppas sitter kvar tills imorgon! anars vetetusan vad jag gör för melinda har tappat bort det svarta nagellacket cokså.. TUSAN.. buhu
Men sen efter skolan så kommer några pojkar hit så tar vi bilder till projektarbetet, super :)

Men House var najs, tycker om er :) puss

Resan Till Holland

Tisdag

Ja, idag var det riktigt segt att gå upp ur sängen ska jag tala om.. shit! Men tillslut kom jag upp och det blev ännu en dag i skolan, fick träffa min underbara pojke idag också! underbart :D Men sen blev jag nåt så sjukt hungrig men det var samhällskunskap som gällde... men jag har lärt mig några nya ord av björn idag.
Reform- Om glassbilsföretaget har en glass som jag inte tycker om så jobbar jag mig på längre tid upp till den som bestämmer och sen tar vi bort den äckliga glassen.
Revolution- Eftersom jag inte tycker om glassen så förstör jag för hela företaget, typ river ner alltihopa.

Sen bar det iväg hem till mormor och äta pannkaka och potatissoppa, GOTT. Men när vi väl började prata så kom juh jag smart som jag är på att jag har massa av läxor att göra! så det bar iväg hem och snart ska jag iväg och vara barnvakt.. jag kommer inte hinna nåt alls för jag skriver blogg istället! :D

Men här kommer en helt underbar Dikt som har och göra med ett av arbeterna, "Om jag får ett utvecklingsstört barn, vad gör jag då?!


Av Emely Pearl Kingsley (fritt översatt till svenska)

Jag blir ofta ombedd att beskriva erfarenheten av att leva och uppfostra ett barn med handikapp. I ett försök att hjälpa människor som inte delat denna erfarenhet, att förstå det, att föreställa sig hur det skulle kännas, så är det så här………..

När man ska ha barn, är det som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper en massa resehandböcker och gör underbara planer. Colosseum, Michelangelo, lutande tornet i Pisa, gondolerna i Venedig. Du lär dig konversera på italienska. Allt är mycket spännande.

Efter månader av spänd och otålig förväntan, kommer så slutligen dagen D.

Du packar dina väskor och reser iväg. Åtskilliga timmar senare, landar planet. Flygvärdinnan kommer och säger: ”Välkommen till Holland.”Vad menar du med Holland? halvropar du. Jag har beställt en resa till Italien! Jag ska vara i Italien! Hela mitt liv har jag drömt om att resa till Italien!

”Holland!”,

Men det har blivit en förväxling i flygrutten. De har landat i Holland och där måste du stanna.

En viktig sak att komma ihåg är att de inte har tagit dig till en hemsk, vidrig, oanständig plats, full av farsot, svält och sjukdom.Nej, det är bara en annorlunda plats.

Det är som sagt en annorlunda plats. Det är långsammare takt här än i Italien, mindre glamoröst. Men efter att ha varit här ett tag och du har hämtat andan och sett dig omkring så börjar du lägga märke till att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner och Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien, och de skryter om hur underbar deras tid i Italien har varit.

Och då och då så säger du till dig själv: ”Ja, det var dit jag skulle, det var vad jag hade planerat.”

Men om du ödslar ditt liv med att sörja över det faktum att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av det riktigt speciella, verkligt underbara med Holland.

Så Du måste gå ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du möter en helt ny grupp av människor som du aldrig har mött tidigare.

Välkommen Till Holland!


Varför funkar det inte?

Maah mina inlägg kommer inte upp

En kärleksdikt till Gud

Första momentet klart, eller det jag tyckte var roligast....

En kärleksdikt till Gud
Kärlek, ett ord, en känsla?
Eller är det ett beslut?


Kärleken jag känner för dig var från början en pirrande känsla,
Att få älska dig var allt jag ville
Att höra människor tala om din kärlek fick mig att bli svag,
Hur liten och o betydelse full skulle jag inte vara utan dig?
Den kärlek du känner för mig dör aldrig ut, men endå tvivlar jag ibland,
Dumt av mig, men jag är inte mer än mänsklig


Ordet kärlek kan vara litet, det kan vara stort,
Men du har visat mig den eviga, den äkta betydelsen av ordet kärlek
En kärlek som aldrig dör ut, en kärlek man kämpar för
Ordet kärlek uttalat av dina läppar värmer både själ och hjärta
Den kärlek du känner för mig dör aldrig ut, men endå tvivlar jag ibland,
Dumt av mig, men jag är inte mer än mänsklig


Känslan kärlek är till en början ytligt underbar,
Svävandes på moln utan hinder
Men när hindren kommer är jag då beredd att kämpa?


Beslutet är taget och jag har valt att kämpa,
Resan tillsammans med dig är det bästa som hänt mig,
Din kärlek är inte snäll, men den är God
Den är något större än alla tama ord


Att få fyllas av den kärlek som är störst på denna jord,
Den går inte att beskriva med mina ord

Av: Martina Emanuelsson


Studenten nära?

Måndag



Nystart på veckan, och vilken måndag. Idag fick jag tillbaka psykologiprovet, shit alltså.. jag måste ha skills på psykologi, sen på svenskan har vi gjort diktanalyser på typ tio dikter och jag tror nästan att jag tänker lite djupare än andra... Iallafall enligt lärare, enligt mina kompisar är jag rätt osmart vad jag har fått för mig. Beror nog på vad det är som det handlar om :D

Sen har vi provat ut studentmössor idag! Wiiie, storlek 54 har jag, och den mössan som var nyast för iår. Shit alltså, studenten... jag har absolut inte tänkt så långt än! Alla pratar om vad de ska göra den dagen, hur kul det kommer bli, klänningar, skor hur ramsan ska vara.. kära nån, jag är kvar på lågstadiet än x) njaa.. men endå :D haha Den är iallafall megafin, kunde inte bestämma mig för om jag ville ha guld eller silver text... Gissa vad det blev ;DSåhär kommer den se ut, med röd rand som står för Barn och Fritid, Martina * BF07

Sen efter skolan bar det iväg till tegelbruksskolan, särskola. Shit vad jag är glad att jag fick komma dit! Jag fick en annan syn på allt, liksom... "här är vi rättvisa, olika för alla" Alla kan inte lära in på samma sätt, alla måste få sitt eget sätt att lära sig. Man måste gå in för varje individ och förstå personen för att kunna hjälpa den och inte sacka ner hela personligheten. Skulle mycket väl kunna tänka mig att jobba på något sånt ställe, fy vad roligt! Nya utmaningar varje dag :) Men min praktik kommer nog bli på ett gruppboende för vuxna, känns som att jag kommer lära mig nåt så otroligt mycket om hur människor funkar och hur man ska bemöta utvecklingsstörda.
Sen bar det av hem där mamma hade lagat supergod mat! Mmm <3 och sen vill hon ha en önskelista tills jag fyller år... kära nån, liksom. Maah jag vill endå ha något speciellt av min familj när det är min 18-årsdag men vad? Mitt huvud är helt tomt, jag har juh allt... och sen är väl den stora frågan vad jag ska göra efter gymnasiet?! Om jag tänkte flytta så vore det rätt smart att önska sig såna saker, men tänk om jag vill bo hemma 3 år till då? ååh... lite smått panik.

Men något som jag vet att jag måste göra är

  • Skriva en Dikt
  • Psykologiuppg.
  • Frågor till en film, rätt stort arbete
  • Skriva om vilken förebild jag har haft i min uppväxt
  • Skriva klart och börja på ny saga (projektarbete)
  • Förbereda inför mötet med kristna skolgruppen
  • Öva på sångläxan

Kören struntar jag helt enkelt i ikväll för jag orkar verkligen inte och jag måste sätta igång med min "måste göra" lista... Men ja, det ska jag men först kolla farmville så inte mina plantor vissnar.. För nu har jag planterat gul paprika också! Hejhej :) 


Fortsättning på sagan =)

Okej, här kommer ännu ett blogginlägg speciellt för Andreas dårå! Den har juh varit så gott som nerlaggd.. men ääh jag är lite hit och dit och uppåner... så ja :D Den senaste tiden har jag suttit med lite arbeten hit och dit, psykologiarbetet gick förvånansvärlt riktigt bra! Jag fick ett starkt Mvg och det känns juh så roligt så jag fick lov att säga det till alla, era stackare! haha Annars har väl skolan rullat på fint, snart har vi Bf-dag också och jag hoppas att det kommer bli toppenkul! Jag och några till ska sitta uppe i nån konstig vind på kristine utklädda till sjörövare med ljus och grejor, maah :) Kommer bli bästa Bf-Dagen ever om allt går som planerat tror jag! Även om våran klass typ ALDRIG kommer överens om saker tyvärr...


Men iallafall så i helgen har jagförst på fredagen varit på stan med mamma och inhandlat lite nya kläder och ett par nya bruna stövlar med klack, najs! seeeen varit på läger och det har varit toppenmysigt :) Tyvärr har jag inga bilder än, men jag hoppas att Anders och Sebastian ska fixa så jag kan få några att lägga upp senare. Men det var grillning, lekar, andakt, lovsång och massa vänner! Massa mys så jag hoppas det blir av snart igen, sen idag så hade vi Gudstjänsten i kyrkan själva (ungdomarna). Och jag måste bara säga att Anders predikan var Kung, du kommer bli stor! och din låt... Helig Helig Helig maah vad fin den är, jag är så stolt över dig! :)
Jag vill bara avsluta med att säga att Jonathan är världens mysigaste och bästa pojkvän! :)

Nu ska vi lägga in en liten fortsättning på min saga här så får vi se vad som tycks :)


Pojken som fick se Tressa

Det var en gång en pojke som hette Gustaf, han var 12 år och bodde hemma hos sin familj. Det var en stor familj, tillsammans var de 5 barn, far och mor. De bodde på landet och hade mycket djur, skog och åkrar där de bodde. Barnen brukade ha mycket roligt tillsammans, men Gustaf brukade ofta vara för sig själv. Han gillade att gå på upptäcktsfärder runt om i skogen och vid den stora sjön. Ibland kunde han hitta riktigt fina saker och platser, en gång hade han hittat en jättefin vas mitt i skogen som hanns mor hade fått, och den använde hon så fort hon hade blommor att stoppa i den.

Idag hade Gustaf tagit med sig matsäck ut för det skulle bli en lång upptäcktsfärd, han skulle nämligen få ta båten, helt själv. Ja, Gustafs far hade varit mycket tydlig med hur han skulle göra och han hade fått en flytväst med en visselpipa också. När han väl hade kommit ned till båten så satt han sig i och började ro ut, det gick faktiskt riktigt bra för Gustaf som aldrig hade rott helt själv förut. Men snart så hade han rott lite för långt ut och strömmen tog tag i båten! Gustaf kämpade så hårt han kunde men det var lönlöst. Båten följde med strömmen en bra bit tills det äntligen lugnade ner sig. Efter hårt kämpande kom Gustaf fram till andra sidan, han klev ur och började gå en bit in i skogen.

Han fick syn på en stor sten, där kunde han sätta sig ner och pusta ut. Så han slog sig ned, men han råkade halka till lite på mossan så en bit åkte av från stenen. Oj, där under stod det något. Gustaf trodde inte sina ögon, texten liksom glittrade och såg blå ut. Han tog bort lite mer av mossan och det stod faktiskt något där. Men vad stod det? Gustaf försökte läsa vad som stod, T….R…E….S….S…..A, TRESSA. I samma ögonblick så började hela skogen och hela sjön snurra, Gustaf blev så yr att han ramlade omkull, och där låg han och blundade ända tills han kände att allt runtomkring hade stillat sig.

Han öppnade sakta ögonen och han märkte snabbt att allt inte var som det var innan han hade ramlat omkull. Han var fortfarande på samma plats, sjön fanns där, skogen var där, och den stora stenen var kvar. Men allt runtomkring skiftade i olika blå färger, glittrade. Allt såg så magiskt ut, och när han tittade in bland träden såg han en människa som kikade fram bakom ett av dem. Det var en flicka och hennes ögon lyste en stark blå färg som Gustaf fäste sig i direkt. Hon hade en liten blå klänning och hennes låånga lockiga hår spretade ut åt alla håll. Hon kom fram från trädet och stod länge och tittade på Gustaf. Hon var det sötaste han någonsin hade sett, och han vågade sig lite närmare. Flickan kom närmare och räckte fram sin hand. Hon var nästan lite oförskämd fast kanske mer nyfiken. Inte ett dugg rädd, utan började prata på väldigt fort och mycket på något konstigt språk som Gustaf inte alls förstod. Men flickan verkade inte bry sig ett dugg för hon tog tag i Gustaf och de började gå inåt skogen.

Han kände sig hela tiden iakttagen där de gick, lite rädd var han allt också. Vart var de på väg egentligen? Flickan bara fortsatte att prata och gick där med bestämda steg rakt ut i skogen. Efter ett tag kom de fram till en annan liten sjö mitt i skogen, flickan satt sig ned vid kanten och visade att Gustaf skulle sätta sig bredvid. Hon nuddade vattnet med fingret och där började det forma sig något. Mitt i vattnet, ett ansikte tog form. Oj, något liknande hade Gustaf aldrig sett. Flickan tittade på honom med stora ögon samtidigt som ansiktet i vattnet syntes riktigt tydligt. Det såg så vänligt och riktigt ut, gammalt och vist. Flickan började prata med ansiktet i vattnet och det svarade henne. Sedan vände det blicken till Gustaf, och började prata hanns språk.

Ansiktet berättade för Gustaf att flickan hette Tressa och var ensam kvar, folket som hade bott där var helt försvunna en dag när hon hade vaknat upp. Men kvar hade någon lämnat en sorts karta. Kartan ledde in till den mörka delen av skogen, Tressa hade aldrig vågat gå dit själv och nu trodde hon att Gustaf hade kommit dit för att hjälpa henne. Ansiktet förklarade också att Gustaf nog var den som skulle hjälpa henne, men att de skulle vara mycket försiktiga!

Gustaf kände sig genast nyfiken på det nya uppdraget eftersom han var van vid att gå på upptäcktsfärd i skogen och nu hade han den sötaste flickan han någonsin sett vid sin sida. Även fast de inte förstod varandras språk så skulle de nog kunna hitta dit tillsammans. Tressa sprang iväg och kom tillbaka efter ett tag med en karta i handen, sedan tog hon Gustafs hand i den andra och de begav sig längre inåt skogen. De gick och gick, ibland satt de sig ner och åt lite bär och blå svampar. Ja, blå svampar som faktiskt mättade riktigt mycket, Gustaf trodde att det var vad Tressa åt för att bli mätt. Det började bli mörkare och mörkare ju längre in i skogen de kom, och efter ett bra tag så började den blå färgen försvinna och allt runt omkring dem började liksom täckas av en svart/grå dimma. Det enda som lyste upp var Tressas blå ögon. Men Gustaf såg på Tressa att hon började bli lite rädd och osäker, hon tog tag i hans hand och de fortsatte in bland träden och dimman.

Ut ur dimman kom det något stort och svart, det var en man. Hanns ögon lyste istället i svart och Gustaf började nästan skaka av rädsla. Mannen började tala och Tressa svarade, de stod där ett tag och Gustaf förstod att de absolut inte var välkomna där. Den svarte mannen vände om och Tressa vände blicken till Gustaf, hon log mot honom men han såg att en tår föll ned från hennes öga. Det började skaka i marken och inifrån skogen kom flera människor, och den svarte mannen stod bredvid dem. Tressa gick fram till honom och ställde sig bredvid, mannen skrek något och alla människor gick över till Gustaf. Sedan tog den svarte mannen tag i Tressas arm och de vandrade bort i skogen. Tressa vände sig om och hennes blå ögon försvann i mörkret.

Maha, slutet återstår!

Torsdag Kväll

Stackars er som faktiskt tar er tid att titta min blogg... idag, eller snarare just nu/ikväll känner jag precis såhär:

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ oijdjhsdjhGKQYLISHsdfahksjdfjhagdhjsdvfhjsadhfkjwqa!!! :(

:)


HejhejhejHEJ nu sitter jag i skolan, meningen var liksom att jag skulle fortsätta med psykologin.. men hur enklert är det när frågorna ser ut såhär "Om du skulle applicera termerna "status" och "normer" på filmen, i vilka sammanhang skulle du göra det? liksom HALLÅ hur i hela friden ska man kunna svara på en fråga som man inte förstår... även om typ Sara försöker förklara :( ååh... och inte är jag så pepp på att plugga heller, känner bara att jag har massa annat i huvudet, ansvar och maha.. Jag har det faktiskt lite jobbigt nu om någon undrar varför jag är lite frånvarande eller inte hör av mig. Men jag är så tacksam för de människor som står mig närmast och som jag kan prata med GULD värlt! jag behöver stöttning genom dethär även om det ser ut som att jag tar det lätt.. Ibland behöver man prata om saker :)

Läxförhör om en kvart i svenskan på typ tjugomiljoner sidor som jag inte har läst. Och det känns juh bra att jag inte lyssnar när läraren säger att vi ska ha läxförhör eller prov, ääh... ibland får även jag misslyckas. känns inte så viktigt just nu faktiskt, har andra saker här inne som sagt var.. :)

Hade bra gott folk, be gärna för mig, jag behöver det!


RSS 2.0