Fortsättning på sagan =)
Men iallafall så i helgen har jagförst på fredagen varit på stan med mamma och inhandlat lite nya kläder och ett par nya bruna stövlar med klack, najs! seeeen varit på läger och det har varit toppenmysigt :) Tyvärr har jag inga bilder än, men jag hoppas att Anders och Sebastian ska fixa så jag kan få några att lägga upp senare. Men det var grillning, lekar, andakt, lovsång och massa vänner! Massa mys så jag hoppas det blir av snart igen, sen idag så hade vi Gudstjänsten i kyrkan själva (ungdomarna). Och jag måste bara säga att Anders predikan var Kung, du kommer bli stor! och din låt... Helig Helig Helig maah vad fin den är, jag är så stolt över dig! :)
Jag vill bara avsluta med att säga att Jonathan är världens mysigaste och bästa pojkvän! :)
Nu ska vi lägga in en liten fortsättning på min saga här så får vi se vad som tycks :)
Pojken som fick se Tressa
Det var en gång en pojke som hette Gustaf, han var 12 år och bodde hemma hos sin familj. Det var en stor familj, tillsammans var de 5 barn, far och mor. De bodde på landet och hade mycket djur, skog och åkrar där de bodde. Barnen brukade ha mycket roligt tillsammans, men Gustaf brukade ofta vara för sig själv. Han gillade att gå på upptäcktsfärder runt om i skogen och vid den stora sjön. Ibland kunde han hitta riktigt fina saker och platser, en gång hade han hittat en jättefin vas mitt i skogen som hanns mor hade fått, och den använde hon så fort hon hade blommor att stoppa i den.
Idag hade Gustaf tagit med sig matsäck ut för det skulle bli en lång upptäcktsfärd, han skulle nämligen få ta båten, helt själv. Ja, Gustafs far hade varit mycket tydlig med hur han skulle göra och han hade fått en flytväst med en visselpipa också. När han väl hade kommit ned till båten så satt han sig i och började ro ut, det gick faktiskt riktigt bra för Gustaf som aldrig hade rott helt själv förut. Men snart så hade han rott lite för långt ut och strömmen tog tag i båten! Gustaf kämpade så hårt han kunde men det var lönlöst. Båten följde med strömmen en bra bit tills det äntligen lugnade ner sig. Efter hårt kämpande kom Gustaf fram till andra sidan, han klev ur och började gå en bit in i skogen.
Han fick syn på en stor sten, där kunde han sätta sig ner och pusta ut. Så han slog sig ned, men han råkade halka till lite på mossan så en bit åkte av från stenen. Oj, där under stod det något. Gustaf trodde inte sina ögon, texten liksom glittrade och såg blå ut. Han tog bort lite mer av mossan och det stod faktiskt något där. Men vad stod det? Gustaf försökte läsa vad som stod, T….R…E….S….S…..A, TRESSA. I samma ögonblick så började hela skogen och hela sjön snurra, Gustaf blev så yr att han ramlade omkull, och där låg han och blundade ända tills han kände att allt runtomkring hade stillat sig.
Han öppnade sakta ögonen och han märkte snabbt att allt inte var som det var innan han hade ramlat omkull. Han var fortfarande på samma plats, sjön fanns där, skogen var där, och den stora stenen var kvar. Men allt runtomkring skiftade i olika blå färger, glittrade. Allt såg så magiskt ut, och när han tittade in bland träden såg han en människa som kikade fram bakom ett av dem. Det var en flicka och hennes ögon lyste en stark blå färg som Gustaf fäste sig i direkt. Hon hade en liten blå klänning och hennes låånga lockiga hår spretade ut åt alla håll. Hon kom fram från trädet och stod länge och tittade på Gustaf. Hon var det sötaste han någonsin hade sett, och han vågade sig lite närmare. Flickan kom närmare och räckte fram sin hand. Hon var nästan lite oförskämd fast kanske mer nyfiken. Inte ett dugg rädd, utan började prata på väldigt fort och mycket på något konstigt språk som Gustaf inte alls förstod. Men flickan verkade inte bry sig ett dugg för hon tog tag i Gustaf och de började gå inåt skogen.
Han kände sig hela tiden iakttagen där de gick, lite rädd var han allt också. Vart var de på väg egentligen? Flickan bara fortsatte att prata och gick där med bestämda steg rakt ut i skogen. Efter ett tag kom de fram till en annan liten sjö mitt i skogen, flickan satt sig ned vid kanten och visade att Gustaf skulle sätta sig bredvid. Hon nuddade vattnet med fingret och där började det forma sig något. Mitt i vattnet, ett ansikte tog form. Oj, något liknande hade Gustaf aldrig sett. Flickan tittade på honom med stora ögon samtidigt som ansiktet i vattnet syntes riktigt tydligt. Det såg så vänligt och riktigt ut, gammalt och vist. Flickan började prata med ansiktet i vattnet och det svarade henne. Sedan vände det blicken till Gustaf, och började prata hanns språk.
Ansiktet berättade för Gustaf att flickan hette Tressa och var ensam kvar, folket som hade bott där var helt försvunna en dag när hon hade vaknat upp. Men kvar hade någon lämnat en sorts karta. Kartan ledde in till den mörka delen av skogen, Tressa hade aldrig vågat gå dit själv och nu trodde hon att Gustaf hade kommit dit för att hjälpa henne. Ansiktet förklarade också att Gustaf nog var den som skulle hjälpa henne, men att de skulle vara mycket försiktiga!
Gustaf kände sig genast nyfiken på det nya uppdraget eftersom han var van vid att gå på upptäcktsfärd i skogen och nu hade han den sötaste flickan han någonsin sett vid sin sida. Även fast de inte förstod varandras språk så skulle de nog kunna hitta dit tillsammans. Tressa sprang iväg och kom tillbaka efter ett tag med en karta i handen, sedan tog hon Gustafs hand i den andra och de begav sig längre inåt skogen. De gick och gick, ibland satt de sig ner och åt lite bär och blå svampar. Ja, blå svampar som faktiskt mättade riktigt mycket, Gustaf trodde att det var vad Tressa åt för att bli mätt. Det började bli mörkare och mörkare ju längre in i skogen de kom, och efter ett bra tag så började den blå färgen försvinna och allt runt omkring dem började liksom täckas av en svart/grå dimma. Det enda som lyste upp var Tressas blå ögon. Men Gustaf såg på Tressa att hon började bli lite rädd och osäker, hon tog tag i hans hand och de fortsatte in bland träden och dimman.
Ut ur dimman kom det något stort och svart, det var en man. Hanns ögon lyste istället i svart och Gustaf började nästan skaka av rädsla. Mannen började tala och Tressa svarade, de stod där ett tag och Gustaf förstod att de absolut inte var välkomna där. Den svarte mannen vände om och Tressa vände blicken till Gustaf, hon log mot honom men han såg att en tår föll ned från hennes öga. Det började skaka i marken och inifrån skogen kom flera människor, och den svarte mannen stod bredvid dem. Tressa gick fram till honom och ställde sig bredvid, mannen skrek något och alla människor gick över till Gustaf. Sedan tog den svarte mannen tag i Tressas arm och de vandrade bort i skogen. Tressa vände sig om och hennes blå ögon försvann i mörkret.
Maha, slutet återstår!
